Pics of a teamrider!

Plåtade bilder för min sponsor, det franska monoskimärket Duret förra veckan. Jag är grymt glad och stolt att få vara en av deras teamriders. Det är svårt att förklara den störtsköna känslan som det innebär att åka mono i en nysnöad sluttning som inte hunnit bli pistad.. Eller strax utanför pisten där inget pistas. För er som testade mono på 80-90 talet skrattar kanske nu, men det är sjukt stor skilland på dagens monoskidor och de som vi åkte på 1991.. Tänk skidorna på 80-talet och jämför med de carvingskidor vi kör på nuförtiden.. Går inte att jämföra. Likaså med monoskidorna.  Får du chansen, PROVA.. Kika in på MonoskiSweden, där finns mycket information om modeller eller och du kan få reda på vart man kan teståka.
 
Detta klippet tog jag förra året i Romme när jag åkte på min nya monoskida. Trist med pistad backe, men det blir så när åkningen just nu anpassas efter kidsens förmåga. Men nästa år, då jävlar blir det en monoresa till alperna..
 
 
 
Här är några av bilderna som Johanna fotade förra veckan.
 
 
 
 
 
Säger som jag så ofta gör: Why split your ride in two liksom....
 
 
 

Pics!!!

Har förevigat mig ihop med min grymma monoskida. Vid två tillfällen, ett inomhus och ett utomhus. Ena dagen kånkade jag med mig skidan till gymmet. Louise fotade mig och vi körde ett roligt och svettigt rygg/bicepspass ihop.. Några bilder kommer här..
 
 
 
Min underbara carvingskida från Duret
 
Igår kom Johanna hem till mig, en ung skitduktig fotograf och makeupartist som jag varmt kan rekommendera om ni vill bli fotade. Kika in på hennes blogg och hemsida HÄR!!!!
 
Vi knallade upp i min skog två steg bakom huset och tog riktigt coola bilder, både med monoskidan och utan. Solig dag och snö kvar. Det var j-kligt kallt kan jag säga. Så fort jag får dem får ni se hur det blev. Kommer bli mycket nöjd.
 
Om jag skyndar mig nu hinner jag ett axelpass med inslag av dips.. So long!

Taggad till 1000!

Benpasset bestod av böj, böj och böj. Avslutade med 1000 m rodd. Från och med nu blir det rodd varje vecka. Ska börja fila på teknik, kapa tid, bli bra.. Nöta nöta nöta. Det kommer bli så skönt att börja plugga i mars. Jag kommer ha samma träningstider varje vecka, jag kommer få börja gilla läget med morgonträning, men bara att veta när jag kan träna och att jag kan börja säga benmåndag och fredagsrygg känns fantastiskt. Planeringen kommer bli lättare och rutinerna bättre.
 
Jag mår så j-vla bra av att röra på mig, lyfta tungt, svettas, utmattas. Jag försöker förmedla känslan till människor runt omkring mig så fort jag får möjlighet. Har lyckas indoktrinera några vilsna själar t o m. Fått en och annan (som aldrig tänkt sätta sin fot på ett gym) att förstå att styrketräning är livet. Det är en känsla som slår högt. Tänk att så lite som 40 minuter rask promenad motsvarar en hel dagsdos antidepressiv medicin.
 
De kommande dagarna ska jag få stå på lagg. O jag ska åka på min grymma och coola monoskida.. Why split your ride in two, liksom.. Monoski är benträning det. Det är välbefinnande om något. För mig!
 

Jag går stolt som en karl......

Det är bekvämt att passa in, göra som de flesta, vara lagom helt enkelt. Man slipper frågor, slipper utveckla sina resonemang, man slipper det obekväma. Ganska skönt tycker många. MInskar risken för eventuella konflikter också. Man kan smidigt glida undan och sköta sitt.. Jag märker det på människor runt omkring mig, på många av mina ungdomar jag har i samtal, på min dotter på mig själv emellanåt. Vi har alla ett behov av att vara omtyckta, känna att vi duger, få bekräftelse. Ibland till den milda grad att vi inte säger vad vi egentligen tycker, vågar visa vilka vi egentligen är eller ens vågar fundera på det...
 
Jag har kunnat höra mig själv många gånger ursäkta, bortförklara och jag har sett mig själv vända ett par kappor för vinden.. Naturligtvis har analytikern i mig funderat, dissekerat och rotat i varför jag gjort så, när jag egentligen kunnat svara kort och ärligt utifrån mina ståndpunkter och inse att vi faktiskt är och tänker olika och att det får vara så. Det som är det mest spännande i mötena med andra människor. Det som gör mig till mig och dig till dig.
 
Tack o lov har åren gjort mig mindre och mindre påverkningsbar för vad andra tycker och tänker om vad jag tycker och tänker. Jag skiter mer och mer i vad andra har för tankar om mig. Tryggheten och känslan av att jag duger för det mesta, är starkare och det gör att jag värderar mina egna åsikter mer. De är lika mycket värda som alla andras.
 
Eftersom jag pysslar med kroppsskulptering sen ett tag tillbaka är det väl där jag fått mest träning i att bita ifrån. Säga vad jag tycker till de som kritiserar och ifrågasätter mitt sätt att leva. Kan handla om allt från vad och hur jag äter, till varför jag tycker att muskulösa kroppar är snygga, till varför jag inte kan träna som "vanligt folk", typ lagom.
 
Så vad är lagom? För dig, för mig? Tänk om jag skulle ställa liknande frågor till de som tömmer en baginbox varje helg, de som festar 3 ggr i veckan, de som spelar golf all vaken tid, de som dammsuger sitt hem 3 ggr om dagen, de som väljer att skaffa 6 barn, de som inte skaffar barn alls, ja listan kan göras lång. Det som är bra för mig är kanske inte bra för dig.
 
Så nu mer går jag stolt som en "karl", tränar så ofta jag kan med stadig blick, gömmer inte mina "biffiga"(hmmm) armar i långärmade tröjor eller pratar bort min proteindrink. Jo det är så jag har gjort många ggr för att jag inte orkat stå upp för mig själv, för min livsstil. Jag har helt enkelt inte tidigare orkat argumentera mot alla fördomar och tillrop jag mött.. Men det är en annan tid nu.. Jag står för den jag är och vad jag älskar att göra.. Var o en får helt enkelt skämmas för sig själv....
 
 
 
 
 

If this ain´t motivation, what is?????

 
Time to get shit done!!!!!

Fick aldrig ett sicksacksnitt som jag önskade..

Så ligger jag här, med halsen utgrävd likt en arkeologisk plats.. I mitt sällskap, tabletter med varningstriangel och 95 tvkanaler. Men nu är det gjort. Och operationen gick bra. Två veckor i stillhet och sen börjar mitt nya liv utan sköldkörtel och förhoppningsvis försvinner alla konstiga symtom på köpet. Jag säger gärna hejdå till att varje natt vakna upp otaliga gånger som om jag gått ur duschen och inte torkat mig. Att sova insvept i frottéhanddukar är inte det roligaste. Allt är dock relativt så klagosången slutar här.
 
Nu har jag tid att fundera lite över vilka mål jag ska ha 2013, med framförallt min träning.. Förutom att göra kroppen en tjänst och låta den bli ännu starkare är jag ju, som tidigare sagt, sugen på att tävla ytterligare en gång.
 
De närmasta veckorna ska jag dock inte göra ett skit, dels eftersom jag inte får, men också för att jag behöver vila mig. Min läkare tittade strängt på mig innan jag åkte hem från sjukhuset igår och med emfas förbjöd mig att stå på händer och lyfta skrot de närmsta veckorna. Hans myndiga stämma fick mig att faktiskt inse att detta tummar man inte på om man inte vill få problem.. Halsen är ju faktiskt öppnad och igensydd. Passade på att fråga innan operationen om de inte kunde göra ett sicksacksnitt istället för ett rakt snitt för att se lite cool ut resten av livet, men det var läkarna inte lika pigga på som jag, he he...
 
Hade ju några mål jag velat uppnå till jul, vilka var 25 chins och 35 dips (strikt form) bland annat. Det blev 22 chins och 33 dips.. Så fighten fortsätter.. 100 kg i knäböj tog jag i vart fall, med godkänt djup och det känns riktigt bra...
 
 
Jag laddar härmed upp mitt träningssug till max de kommande veckorna och återkommer större och starkare än någonsin fram igenom...

102 chins som tog där de skulle...

10 set chins... Första 22 st. Bestämde mig där och då för att göra 100st och varvade 50 hopp hopprep med 10 chins i de 8 följande seten.. Lite stel nu..
 
Jag är ju som en lottorad gällande träningen. Har sagt det förr men säger det igen. Jag kan sällan planera passen innan eftersom jag inte vet om det blir träning just då jag tänkt. Vilket försvårar uppläggen för mig. Så det blir ofta att planera i stunden och utifrån vilket gym och vilken tid på dygnet.
 
Ska testa mig själv nästa tillfälle som ges. Då blir det 10chins, 10 dips, 10 knäböj på egen vikt x 10 varv. På tid. Sen förbättra den tiden. Eftersom jag förlorat min grymma träningspartner måste jag kicka igång mig själv och det är inte alltid så lätt. Så nytt koncept och omväxling får duga tills människan behagar komma hem igen;-)
 
 
 

Bara 4 veckor kvar....

Trodde jag skulle få vänta till våren men opereras redan den 2 jan. Ska ta bort sköldkörteln då den svullnade upp i våras och jag blev riktigt dålig. Stor risk att det kommer tillbaka. Så hej operationsbord.. Går allt som det ska blir det två veckor konvalecens för att sen vara back in the game..
 
Blev ingen fitnessfestival för mig i år men följde på avstånd mångas prestationer bl a från mitt eget team MMsports och från Team BodyScience. Grattis till så många fina placeringar. Själv blir jag ju bara mer och mer sugen på att vara med i Athletic Fitness SM nästa år. Gör man A måste man ju göra B tänker jag.. Kan inte riktigt nöja mig med Decembercupen. Det saknas en erfarenhet och tanken var ju från början att vara med även på SM..
 
 
Märkte att det var ett tag sedan jag skrev nåt nu, använder faktiskt instagram mer flitigt. Så om ni har tråkigt är det bara att följa mig där.. heter kort och gott: frosthammar
 
Satte litet personbästa i chinsräcket nyligen +10kg 3x8 reps. Väger mer än på länge så mycket nöjd där..
 
 
 
Tränar på, för att jag mår bra av det och för att det ger mig glädje och energi. Det bästa av allt, jag kräver inte så mycket av mig själv just nu, men ändå blir det ökningar både här och där. Så lustprincipen är en bra princip helt enkelt.
 
 

Till de som smsar eller dagdrömmer sig igenom sina träningspasspass

Från huvudvärk och ett allmäntillstånd som påminde mest om en vissen blomma i fredags till 100 kg i knäböj.. Ja jag satte 100. Har aldrig gjort det förut. Har varit för feg, rädd, bekväm, haft ont och för dålig teknik. Nu är det målet uppnått, o redan i november månad. Nu gäller det att äta mer, för de surt förvärvade musklerna kommer definitivt inte gratis. Och ska det hända något behövs mer bränsle.
 
Du får inte massa muskler av att gång på gång köra safe, förstrött lyfta för lätt, peta dig i näsan, glo på andra eller smsa under träningspasset. Du lägger inte på sig muskler på en natt bara för att du råkar ta i nån gång ibland. Inget du alls ska oroa sig för. Det krävs år av ständig eliminering av dina mentala hinder och spärrar, för att lägga på dig lite massa. Det krävs lååååång tid av tung styrketräning där du varje pass måste pressa dig till total utmattning, ja näst intill tårar.. Så ni som är rädda för att ni ska bli för stora kan släppa det.
 
Jag började styrketräna regelbundet år 2000. Jag tränade bekvämt och lagom. Tungt tyckte jag själv, men icke, med den erfarenhet jag har i bagaget nu. Tack vare lite genetiska förutsättningar utvecklades jag en del, men jag tog nog egentligen aldrig i. Låg jämt på samma vikter och tränade nån månad här o där för att sedan falla ifrån ett tag. Så kom barnen och det var först efter det sista 2009 som jag verkligen började utmana mina inre bekvämligheter och mentala spärrar. Kan nog säga att jag tränat på riktigt ca 4 år, och då menar jag med en tanke bakom, att bli starkare och lägga på mig massa. Magoperationen 2011 gav mig en spark i baken och det var då jag kom på idén att tävla. För då kom ju inte lata och bekväma jag undan... Fantastiskt roligt och lärorikt. Sen har jag fortsatt med kvalitativa träningspass..
 
Så nästa pass, skit i löpbandet med hastighet 8.. Skit i kafferepet i repan, skit i alla andra. Plugga in den grymmaste musik du har på alldeles för hög volym, utmana dig själv (med god teknik förstås) Upprepa detta varje gång du investerar tid på gymmet. Du kommer inte ångra dig......
 
 
 

MIna vänner av stål bor i källaren

Trodde inte att det gick att träna i mitt hemmagym som sedan några år dammat igen. Men visst gick det. Har det mesta i källaren som behövs för att träna kroppen. Mina godaste vänner är dessa. Klickar fram 2,5-32,5 kg på några sekunder. Fin fint..
 
 
Bra investering, tyckte jag då när de införskaffades. O nu när de används. Däremellan har de legat och ropat på mig att hälsa på, vilket inte har skett överdrivet mycket. Men ikväll var jag sugen.. Behövde röra på mig lite. Så närmre hundra sneda hantelpressar från 12,5 kg upp till 25kg i var hand. Det är ta mig tusan en lördag kväll det :-)
 
Svett och go !!!

Louise testar...

Okej, nu har jag testat preworkout nr 100 i ordningen. Jag hade förhoppningar, jag hade förväntningar och jag gick på det igen. Såklart vart det ingen skillnad den här gången heller. Kände ingenting praktiskt taget. Nu får det vara slut på pwo´s för min del. Tränade vid 20 tiden på kvällen dessutom och hade såklart glömt bort de små efterverkningarna som smyger sig på några timmar senare. Jo jag talar om duracell, som kom på besök lagom till att jag tänkt lägga mig för natten. Istället hamnade jag i källaren, rensade den i 2 timmar och efter det låg jag o stirrade i taket ytterligare 2 timmar innan jag kunde somna. På morgonen efter när jag skulle ställa in burken jag nallat av kvällen innan, fastnade blicken på den så välkända texten som stod på baksidan. Nej, just det, ska ju inte intas nära på sänggående. Hade glömt.
 
Så för er som aldrig kommer er för att städa bortglömda skrymslen kan jag rekommendera dubbel dos preworkout och ni är igång. Så visst funkar den!
 
 
Jag har ett undantag i skåpet, måste säga det. Gakkic från Body Science, för att orkar fler repetitioner är riktigt bra. Jag har gjort fina resultat i chins på den..

Kärt återseende idag..

Man hinner fundera riktigt mycket under en hel kväll utan ström, telefon och täckning till yttervärlden. I sällskap av ett styck sovandes barn i soffan bredvid och ett styck modigare barn i sin egen säng i ett becksvart rum på övervåningen, försökte jag läsa ett gammalt magasin av nåt slag. Såg bara hälften av vad som stod då stearinljusen inte lyste upp tillräckligt.
 
Jag hade bara mig själv i förrgår kväll. Inga hantlar, inga högreps, inga personbästa.. Det var skönt på nåt gott vis. Bara jag och mina tankar.
 
Jag har ett par dagar funderat på om periodisk fasta är nåt för mig, för att prova nåt nytt, för att få ner mer mat i systemet, för att röra om i min gryta. Jag har läst mycket om det och har ju många lovord från teamkamrater som säger att det är både är ett skönt, bra och bekvämt sätt att inta mat. Ett par gånger om dagen, mycket på en gång och mest efter träning. För er som vill veta mer vad jag funderar kring om kommer en länk här..
 
Lördag morgon och träningen redan gjord. -5 grader ute och det vart både mössa och långärmat på ryggpasset idag... Nu ska jag få träffa min älskade hund jag inte sett på 6 månader. Dubbla känslor, men jag ska krama om henne länge länge, innan hon åker igen.
 

Gubbkepsar, porr och frustration!

Va faaaan! Omkörningsfilen på 110 väg eller samtliga påfarter är INTE en plats för hånglande med telefonen, se snygg ut i sin gubbkeps eller för de med en packe porrtidningar under gasen. Den är till för att köra om i eller gasa upp på!!!!!  För de som hånglar med just nämnda telefon, för de med nyinköpt gubbkeps eller problem med gasreglaget finns grusvägar på landsbygden... Jag har många bra tips där.
 
Jo, jag har stört mig så in i helvete denna helg. På alla med körkortet levererat i cornflakespaketet. Och ilskan ångar bakom ratten... o där sitter jag ju jämt. Räknade ut lite hastigt att jag bränner en tank i veckan à 70 liter... Not good!
 
Naturligtvis hamnade jag med detta humör på Ikea vid lunchtid idag söndag, bara för att kunna totalt onanera i min ilska och spy på medmänniskorna som stod still, gick motsols eller på deras ungar som gapade och skrek.. Fint Louise, fint!!!!!!!!
 
Slet och drog som en galning i vikterna på mitt ryggpass. Ursinnigt och intensivt. Mördade gymmet! Så blev det bättre... Heja fysisk aktivitet, tar ofta bort sur min och inneboende frustrationer...
 

Vi lurade oss själva

Det är roligt att vara två. Damn, vad vi tog i. Ben, denna hatkärlek. Vi bestämde oss för att tycka om kvällens pass. Lura våra hjärnor till den milda grad att det både känns kul och lätt. Så cirkelträning med tempo och minimal vila. Vi växlade upp och pluggade in bra musik och sen existerade bara där och då, i en timme.
 
Vi har en hiss på jobbet, det är 20 trappsteg ner. Några av mina friska unga besökare tänker inte ens att det är ett alternativ att gå ner för dessa trappsteg. De trycker istället på hissknappen, väntar en evighet för att sen åka i 5 sekunder. Jag har aldrig förstått grejen, hur man ens kan komma på tanken. Idag gav jag dock mig själv dispens, men bara i tanken....
För trots spagettiben skulle jag aldrig ta hissen...
 
 
 

Det kom ett mail....

Det kom ett mail häromdagen. Det kom på morgonen. Med grus i ögonen och alldeles för starkt kaffe för mitt bästa läste jag rad för rad. Jag läste och läste om igen. Där och då fick jag den ultimata bekräftelsen på att jag duger till, yrkesmässigt. Jag blev rörd, berörd och varm i kroppen. Jag fick veta att jag gjort skillnad för en person. En person som efter 21 olika terapeut och psykologkontakter under sitt drygt 20 åriga liv vågat be om hjälp ytterligare en gång.
 
Måste ärligt säga att det var en fantastisk känsla att läsa hennes ord, en underbar start på dagen. I mitt arbete får jag oftast inte veta om jag gjort nån större skillnad. Jag får sällan veta hur det gick sen. Känner just nu att jag faktiskt är på rätt plats på vardagarna. O jag kommer bli kvar ett bra tag till....
 
Det blir jag även på gymmet. Energi och glädje, motivation och utmaning, mental återhämtning och fysisk utmattning. Vem säger nej till det? Great!!!
 
 
 
 

Den inre styrkan

Jag har ju tänkt testa crossfit, men har liksom inte fått tummen ur. Varför vet jag inte, har fått flera inbjudningar till att testa, vilket är jätteroligt. Och, jag tror det skulle passa mig ypperligt. Tror även det skulle ta min träning till en högre nivå, få in en ny växel. Men trots att jag tänker på det dagligen, trots att jag känner sug, kommer jag inte iväg. Så irriterande.
 
Senaste dagarnas träning har blivit riktigt bra. Jag känner att på de senaste 3 veckorna har det hänt mycket, både styrkemässigt och på formen. Den där sköna känslan i magen som jag pratar om finns också där. Den inre styrkan som ökar för var dag.
 
 
Vad underlättar min vardag?
Det finns några saker som funkar i vått och torrt. Jag går inte på någon diet, jag äter allt, mer eller mindre. Det underlättar såklart. Försöker endast tänka att få i mig 2g protein per kilo kroppsvikt per dag. Sen bryr jag mig inte så mycket. Sötsuget försvann efter dieten förra hösten och jag kan numer, tro det eller ej, lägga i 3-4 godisbitar till mig själv i barnens lördagspåsar och nöja mig. Det har aldrig hänt förut. O så mycket godare det smakar.
 
Frukostmässigt har jag en sak som fungerar. Jag har svårt att dricka på mornarna men vispar ut BodyScience wheyprotein med päronsplitsmak i mjölken och fyller upp med cornflakes. Kalas! Allt i ett. Sen ägg i mängder på jobbet + lyxen med induktionshäll så det går fort. Bästa livsmedlet ever...
 
O ja, just nu går jag in för träningen, dock med diffusa mål. Nice!
 
 
 
 
O vad går på repeat under de tyngsta seten? Jo denna helt grymma låt!!! Lyssna och njut!!
 
 
 
 
 Nice week to all of you!
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 

Dags att bli lite biff!

Enkel ekvation i teorin. Ät massor av mat och träna tung styrka på det! Ja happ! Hur ser det ut i praktiken då? För mig. Äta massa mat kan jag, träna tungt kan jag, men ändå blir det ingen ordning på maten. Konstiga tider och ojämnt intag. Måste lösa detta eftersom jag vill öka min massa något.
 
Att leva på Body Scienceprotein och Gainomax gör ingen biff. Det är nödkost. För att inte halka efter, när dagarna rusar fram. Det är dock riktigt bra att ha till hands så att proteinintaget förblir stadigt och högt.
 
Idag fick jag förmånen att träna med Louise. Vi tränar bra ihop, har väldigt roligt ihop och heter samma, vilket blir oslagbar kombination. Hon hatade allt vad styrketräning heter för inte så länge sedan och nu kan hon inte vara utan den. Hon är dedikerad, enveten och går verkligen in för det. O tillsammans gör vi underverk på Sportlife Partille.
Inga rekord ikväll, bara metodiskt nötande för att kräma ur all energi som fanns kvar i kroppen. Varför spara på den när det enda som återstår är bingen..
 
 
 
Louise och Louise
 
 

Vad hinner du på 35 min??

Den bästa träningen är den som blir av. Så brukar jag numer försöka tänka. Jag har tränat alldeles för mycket i huvudet. Går igenom det perfekta passet om och om igen. Vilket slöseri med energi egentligen. Och man blir övertränad i hjärnan. Men man blir ju varken svettig eller trött i musklerna av att visualisera hur det skulle kunna bli... om man sen inte kommer iväg och genomför sin träning.
 
Jag har inte längre några inre krav på antal träningspass per vecka. Det blir vad det blir och det som blir ska vara roligt. Just nu har jag roligt, riktigt roligt och då faller det sig så att det blir både fler timmar och bättre resultat av den tid jag investerar på gymmet.
 
Ikväll massakrerade jag min rygg. Chins 20, 15, 12  med kort vila emellan. Sen marklyft. Satte 110kg idag och ska väl snart vara uppe i 130 igen tänker jag. Latsdrag, rodd och t-bar på det och sen glad och nöjd.
 
Jag börjar förstå att min kropp är som gjord för korta men fler pass. Så in, 25 min effektiv träning med ca 0 vila, högt tempo, explosivt och sen dusch o bastu på 5 min och ut.. Man hinner det man vill och min träningsväska är ALLTID packad och klar, för det oförutsedda, för det oplanerade, för det spontana. Man vet ju aldrig när man får en 35:a över....
 
 
 
 
 
 

Tävlingstankar!

Träningsglädjen finns där, o yes! Börjar göra ökningar igen och det är upplyftande. Knäböj och benpress speciellt. Arbetsseten i benpressen når nästan 300 kg nu och det känns riktigt bra.
Jag är annars inte speciellt viktfixerad när jag tränar. Är mest noga med att det ska kännas på rätt ställe när jag är klar. Dvs den muskel jag valt att träna och den sköna harmoniska känslan i magen..
 
Vad har jag för mål undrar många? Är såklart sugen på SM i chins under Fitnessfestivalen i första hand. Är rädd för att i nuläget sätta några mer långsiktiga mål. Jag fallerade ju inför årets SM i Athletic fitness och det känns fortfarande tråkigt att jag inte kom till start. Att våga mig på att redan nu säga att jag ska tävla på nästa SM vill jag inte. Även om jag såklart vill avsluta den tanke och plan jag en gång påbörjade. Det tar tid och stor mental kraft att genomföra ett SM. Så det som blir att göra för mig den kommande tiden, är att fundera på om jag har ork och råd att investera så mycket som kommer krävas. Det jag vet om mig själv är att jag lärt mig oerhört mycket sen Decembercupen. Jag vet att jag faktiskt kan. O det finns ju fler sätt att nå sitt mål än ett. Så iså fall blir det ett annat upplägg till nästa gång. Vi får se.
 
 
 
 

To feel reborn

 
Så kändes ben/tricepspasset i helgen...... Och jag säger bara- prova själv..
När du tror att du dör orkar du alltid mer. Det är bara hjärnan som lurar dig. Därför, blås din hjärna totalt nästa gång. När det känns som du inte orkar mer, gör en repetition till. När det känns som att du är nöjd, gör ett set till. Känslan är oslagbar.
 
 
Jag lovar dig!

RSS 2.0