Hur i helvete...

.... värmer man upp mentalt?
 
Det har jag klurat på många gånger. Alla är medvetna om hur viktigt det är att värma upp kroppen fysiskt innan rörelse, men konsten att värma upp viljan, inställningen och den mentala maskinen är svårare.
 
Det där med styrka, det kommer och går i mitt liv. Jag känner mig oerhört svag stundom, både mentalt och därmed ofta fysiskt. Jag har alltid varit ojämn gällande den mentala biten. Minns alla handbollsmatcher förr i tiden. Låg vi över hade jag ett jävlar anamma, spelade bra och gjorde grymma insatser på planen. Låg vi under eller om det andra laget började ta in fick jag ofta en mental kollaps. Tänkte tankar som: nu skiter jag i det här, eller: det spelar ingen roll, vi kommer ändå förlora. Och så blev insatsen därefter..
 
Med andra ord, jag var ojämn och det var jag som skapade det själv. Inställningen vinner alltid och den hade jag inte kontroll över alls. Då fanns inte ork, energi eller kunskap om den mentala uppvärmingen. Jag har blivit bättre på det nu, när jag inte längre är en lagspelare. Sanningens minut var när jag skulle tävla individuellt första gången. Minns att jag funderade på hur jag skulle göra. Hur jag skulle fokusera för att inte riskera att tveka.
 
Det svåraste är nog att desarmera sin nervositet. Den som får pulsen att höjas och musklerna att skaka. Den som relativt lätt slår undan benen på mig. När det kommer till träningen och jag ska maxa ett lyft eller ge mig på PB i chins eller dips måste jag verkligen bestämma mig för att det går. Annars går det inte..  Så jag sörjer inte längre att 5 min av min dyrtid går till att omsorgsfullt välja bästa låten för ändamålet, rabbla mantran i huvudet, stänga av alla tankar som inte hör till och andas.. Sen smäller det. Precis vad det gjorde i helgen när jag drog mycket bra siffror i marklyften.. Hell yea!!!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0