If this ain´t motivation, what is?????

 
Time to get shit done!!!!!

I mars händer det...

I mars lägger jag till nåt nytt i mitt liv och jag längtar.
 
Arbetar ju sedan länge som kurator på ungdomsmottagning och på de senaste åren har vi märkt att många ungdomar har alldeles för högt BMI. Problemet med detta blir tydligt då de söker för preventivmedel men inte kan få den sorten som skulle kunna vara bäst för dem, för att de just väger alldeles för mycket och det blir en hälsorisk att sätta in preparaten. Flera av dessa tjejer har mycket dålig kunskap om kost och dess betydelse och äter fel och för mycket. Så en termin framöver kommer jag befinna mig i skolbänken för att bli just kostrådgivare med kognitiv inriktning. Ska bli skitkul... Att möta, motivera och jobba kognitivt med ungdomars o deras många gånger usla kostvanor och hjälpa dem att förändra sina mönster vad gäller ätande.
 
Har redan mycket hum om läget, men det skadar inte att få grundläggande kunskaper o få det på papper. Känner mig riktigt taggad.
 
Och by the way, jag har bestämt mig för att jag ska träna idag, första gången på typ hela januari. Nu är jag frisk!!!! Wieeeeeee! Lugnt och fint första veckan och sedan ett helt nytt upplägg jag är nyfiken på... Återkommer med det!
 

Att få till det...

Kan inte låta bli att skriva följande, trots att jag valt mina barn och älskar att ha dem omkring mig. Jag ger mig istället en klapp på axeln och tackar mig själv mina närstående för att jag faktiskt kan träna så mycket som jag gör.. Att jag får till det helt enkelt.. och jag hyllar alla andra mammor och pappor som sitter i samma situation som jag, men får till det ändå och gör det bästa utav de förutsättningar som finns...
 
 
"Var så trött efter jobbet att jag gick hem och sov ett par timmar innan gymmet"
 
Nej, just det, barnen skulle visst hämtas, middag lagas och gnället avledas.. innan tanken på vila och träning ens kommer på tal. 
 
"Gör lite proteingröt med varma bär och kesella och till det lite läckra hälsosamma tillbehör som jag dessutom fotar i en snygg komposition och redigerar i en halvtimme innan den hamnar på instagram."
 
Nej, just det, gröten brändes vid då barnens pysselstund med vassa saxar övergick till andra världskriget o hallonen var visst slut då de redan ätits upp av just nämnda barn vid annat tillfälle. Har jag tur får jag behålla min proteindrink som får fungera som substitut för stunden.
 
"Jag tränar alltid ben på måndagar och jag har i detalj planerat min kommande träningsvecka. Jag näringstajmar i exakta sekunder och stretchar alltid en kvart både innan och efter dessutom."
 
Nej just det, så vart den ena barnet plötsligt sjukt.. igen... och inte ens jobbet kunde planenligt genomföras. 4 träningspass blev visst 2 och fick snabbplaneras i bilen på väg till gymmet, med andan i halsen och återigen tillsammans med den sedvanliga proteindrycken då storhandlingen strandades pga annat.
 

"Å, jag känner mig som jag körts genom en köttkvarn efter de senaste träningspassen så jag tar mig en välbehövlig vilodag idag."
 
 
Nej just det, det gick ju inte för jag kan ju inte träna på de kommande 4 dagarna då det är mentorssamtal, föräldramöte, barnens schemalagda aktiviteter mm. Så off I go or not at all. Träningsvärk eller inte.
 
 
Summan av kardemumman: Allt går om man vill, man får göra det på ett litet annat sätt bara! Och improvisera.
 
 
 
 
 
 
 

Januari blir en parentes

Kräksjuka, halsoperation, halsfluss och nu förkylning som en liten efterrätt. Energin är som bortblåst, motivationen är långt borta och jag vill bara sova. Sjukskriven fast jag inte har tid... Kommer inte ihåg hur gymmet ser ut ens.. Nej, jag tar en paus från mig själv nu.. Det blir bättre tider, närsomhelst, eller hur!?
 
 

Livet är ingen rättighet...

Ibland tar vissa saker över ens idéer om vad och hur livet ska vara.. Ens livskarta omkullkastas.. Allt från små ting i vardagen som vänskap och relationer, till stora livsomvälvande faktorer som sjukdomar och andra saker man inte trodde kunde hända. Efter ett nästan två timmars telefonsamtal häromdagen lämnades jag med en tankeställare som fick allt vad kräksjukor, influensor och njurstenar (ja det jag samkvämat med i jul) att framstå som en nysning...
 
Vet ni vad en enda liten jävla fästing kan göra? En enda litet fult fanskap? Jo, den kan förstöra en hel familjs liv. Tänk att du först svävar mellan liv och död i ett par veckor, du vet det inte själv förstås, men de som älskar dig vet inte om du ska dö vilken minut som helst eftersom din hjärna svullnat och håller på att gå sönder. Mot all förmodan vaknar du, blind på ena ögat och ledsyn på andra. Du har tappat 20 kilo på att ligga nedsövd på sjukhus i veckor och när du föröker resa dig går hela axelfästet av.. Du känner inte igen din familj knappt, du hittar inte i din lägenhet på 3 rum och kök. Du vet inte var du är när du är ute för lokalsinnet är borta. Din kropp har tappat förmågan att producera olika hormoner så du får medicinera detta resten av livet.. Mm mm..
 
Man skulle kunna ställa frågan till de som står närmast hur de ska orka, men man orkar ju det man måste, frågan är bara hur man förhåller sig till ovisshet som aldrig tar slut. Hur det ska bli. Livet är sjukt orättvist, det vet vi alla om och det kommer ta oss i olika riktningar så länge vi lever. Livet är en märklig plats.
 
Så till dig C med familj.. Ni finns i mina tankar och jag får med ens perspektiv på mitt liv.
 

!!!!


Fick aldrig ett sicksacksnitt som jag önskade..

Så ligger jag här, med halsen utgrävd likt en arkeologisk plats.. I mitt sällskap, tabletter med varningstriangel och 95 tvkanaler. Men nu är det gjort. Och operationen gick bra. Två veckor i stillhet och sen börjar mitt nya liv utan sköldkörtel och förhoppningsvis försvinner alla konstiga symtom på köpet. Jag säger gärna hejdå till att varje natt vakna upp otaliga gånger som om jag gått ur duschen och inte torkat mig. Att sova insvept i frottéhanddukar är inte det roligaste. Allt är dock relativt så klagosången slutar här.
 
Nu har jag tid att fundera lite över vilka mål jag ska ha 2013, med framförallt min träning.. Förutom att göra kroppen en tjänst och låta den bli ännu starkare är jag ju, som tidigare sagt, sugen på att tävla ytterligare en gång.
 
De närmasta veckorna ska jag dock inte göra ett skit, dels eftersom jag inte får, men också för att jag behöver vila mig. Min läkare tittade strängt på mig innan jag åkte hem från sjukhuset igår och med emfas förbjöd mig att stå på händer och lyfta skrot de närmsta veckorna. Hans myndiga stämma fick mig att faktiskt inse att detta tummar man inte på om man inte vill få problem.. Halsen är ju faktiskt öppnad och igensydd. Passade på att fråga innan operationen om de inte kunde göra ett sicksacksnitt istället för ett rakt snitt för att se lite cool ut resten av livet, men det var läkarna inte lika pigga på som jag, he he...
 
Hade ju några mål jag velat uppnå till jul, vilka var 25 chins och 35 dips (strikt form) bland annat. Det blev 22 chins och 33 dips.. Så fighten fortsätter.. 100 kg i knäböj tog jag i vart fall, med godkänt djup och det känns riktigt bra...
 
 
Jag laddar härmed upp mitt träningssug till max de kommande veckorna och återkommer större och starkare än någonsin fram igenom...

RSS 2.0