Man vet att man tränat chins när...

Stockholmsvecka nr 2 av 5 pågår. Det är kul att sitta i skolbänken igen. Det ger energi och jag frotteras med en massa härliga människor. O denna utsikt har jag dessutom från min plats.
 
 
 
 
Och träningen rullar. Många stunder känns det riktigt bra men ibland känns det mer åt det suckiga hållet. Just nu är motivationen på topp. Har tränat med teamkamrat Annie en kväll. Vi matade marklyft och diskuterade tävling. Fick testa på hennes hemmagym Balance i Solna och kan bara ge 10 hantlar av 10 möjliga. Ljust, luftigt och mycket bra grejer att dingla i och lyfta upp.
 
 
Igår kväll begav jag mig till Sats på kocksgatan för att möta upp Jenny Adolfsson, en av mina stora förebilder inom min sport. Dessutom råstark, supertrevlig och ödmjuk. Att få hjälp av henne känns som en vinstlott. O att få stå bredvid och se när Jenny lätt lyfte 150kgtopsen i mark var häftigt.
 
Jag själv fick bekänna färg i chinsräcket ikväll och har en del att jobba på för att sätta korrekta chins på tävlingsdagen. Nu handlar det om att förskjuta mjölksyratröskeln för att klara av att göra fler än på decembercupen. Men jag har bestämt mig för att lyckas och då tänker jag att det ska bli så. Så hem till götet och göra exakt det som jag nu lärt mig. Filma, kika, göra om, göra rätt..
 
 
Man vet när man har tränat chins då händerna inte går att veckla ut, när föhårdnaderna i händerna känns som små bergskedjor och när kläderna är vitfläckiga och det ser ut som om man bakat..
 
 

Kommentarer
Postat av: Ulla Torstensson

Din drivkraft är beundransvärd..

2013-04-04 @ 09:12:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0