Knark, pulver och tvång!

Nyfiken på vad folk knarkar/är beroende av/ tar till i största allmänhet av olika anledningar.. Själv knarkar jag kaffe med mjölk, träning, proteinpulver och vid vissa tillfällen snus. Just träning är en ständigt laddad fråga för många. Vad är lagom och för vem? När blir något för mycket? Jag får ofta frågor om mitt "pulver" som folk kallar det. Varför tar du det? Ska du banta, du som är så smal? Ta en macka istället! Jag försöker förklara, berätta och översätta, men möts trots mina avancerade försök av både skepsis och misstänksamhet. Ofta från de som ständigt äter frukt och keso till lunch och massa praliner och bakverk till eftermiddagskaffet.. Samtidigt finns det människor i min omgivning som är oerhört nyfikna och positiva till mitt pulver och min livsstil, vilket är roligt. Älskar ju att dela med mig om det jag brinner för och mår gott av.

Sen knarkar jag även bilnummer sen 9 månader tillbaka! Kanske ska jag kalla det för tvång, för det känns lite tvångsmässigt. Det är inte självvalt, det var något inom mig som lurade mig att börja och nu kan jag inte sluta...

Det var i våras, vi satt och solade utanför jobbet på lunchen jag och mina kollegor. Plötsligt styr en bil in och parkerar framför oss med regnr 001. Min kollega utbrister sen något som skulle få oanade konsekvenser för mig. Det starka tvånget tog en plats och jag blir inte av med det.. Så från och med i våras flackar min blick på alla nummerplåtar överallt för att hitta nästa nummer... och jag ska upp till 999 en dag. Så efter 8 månader befinner jag mig på nr 018, ynka nr 018. Tänk om min kollega förstod då vad hon startade i mitt huvud, den ständiga jakten på nästa nr..
Btw, min kollegas sambo började samla för ca 20 år sedan och är på 800 nåt.. Så nu vet ni vad min bisyssla är de kommande 30 åren. Det värsta med denna lek är när jag flera dar i rad kan se nr 20 och 21, men inte har sett nr 19.. Då gills det ju inte.. Så kan någon langa info om var en bil med nr 019 står hör gärna av er.

Framsida ben idag och bröst, bänkpress endast då jag får prioritera. Kör ju dips senare i veckan så det får väga upp. Bänkade upp till min kroppsvikt och är klart nöjd. Hoppade hopprep och upp o ned som en groda med 15 kg i famnen för att få lite flås på slutet. Damn, vad roligt det är med hopprep när snabbheten och flytet infinner sig.

Tittade in i kylen alldeles nyss och insåg att det får bli kesella till kaffet. Vem faan ställde in ett tomt mjölkpaket?


En del proteinpulver har gått genom mitt system senaste året.

Lördagsformen!

Åkte till landet i helgen för att se lite hav och ta det lugnt. Tränade även på det lilla gymmet på havshotellet. Duger i krig som man säger, inte mer. Fick ändå till ett bra och svettigt pass. Riktigt skönt..

Det blev 4 set chins, 10 set liggande lårcurl och diverse attacker mot triceps. I högt tempo. Lika bra att passa på när tillfälle ges. Kommande vecka blir återigen oviss gällande träningen. Har i nuläget ingen aning om när jag kommer kunna träna. Siktar dock på 4 pass, men vem vet vad jag kan åstadkomma med mitt trollspö? Denna vecka fick jag i alla fall in sex stycken..








Om att inte ge upp

Gått runt och skruvat mig idag, varit lite rastlös i själen. Peppade mig med ett träningspass och la det tidigt idag då jag haft massor att göra resten av dagen..

Det blev
- stående militärpress med 100 hopp hopprep mellan x3
- baksida m hantlar med 10-15 grodhopp på box mellan x3
- sidolyft m hantlar
Sen matade jag det sista ur axlarna i cablecrossen, återigen med hopprep mellan seten.
Till sist plankan med 25 kg på ryggen i 1 minut x3  Sen gick jag och dog....

Just nu pendlar jag i huvudet mellan om jag ens har på SM att göra med att det är klart jag ska vara med. Ingen kommer ju ihåg en fegis, vilket i mitt fall inte skulle spela någon större roll. De som tycker om mig kommer troligtvis göra det oberoende mina prestationer inom AF. Men om jag inte kör SM kommer jag ju själv komma ihåg just det, speciellt om det beslutet baserats på ren feghet och jag skulle kanske ångra mig. Som det är nu har jag ju ångan uppe. Glädjen och motivationen finns ju där, men vissa dar känner jag mig helt enkelt som en bluff.

Helt klart presterar jag bättre när jag har ett mål framför mig och som är lite svindlande, lite overkligt. Jag har aldrig haft sån disciplin som i höstas. Jag kunde ju inte gömma mig bakom någon annan heller. Det var ju jag och mina prestationer som skulle bedömas individuellt. Med den kniven på strupen lyfte jag mig många gånger så mycket längre än vad jag trodde var möjligt. Jag lyfte mig över den där tanken som varit min följeslagare så många gånger tidigare, att ge upp..

Så fan heller att jag ska ge upp... Inga drömmar eller mål blir någonsin uppfyllda om den tanken får ta plats redan vid startlinjen. Träning kan jag ju inte heller sluta med, helt enkelt eftersom det inte går. Så vad gör att jag tvekar då.. Kanske att jag inte vill göra något halvdant. Något som jag inte är nöjd med. För mig är inte SM en kul grej, så tänker jag faktiskt. Jag har naturligtvis inställningen att det ska vara roligt, men jag tar det på största allvar. Och det medför ständiga rannsakningar av mig själv och vad jag vill kunna prestera den dagen jag eventuellt står där på SM. Jag vill helt enkelt vara bättre än sist, inget annat är godkänt..


Två dar innan decembercupen -11



Hur länge är något nytt och fräscht egentligen?

Idag hörde jag det igen på radion. En låt ska påannonseras och speakern säger med käck, lite cool röst - och så har vi nytt och fräscht från.... ja, då väntar jag mig en ny låt som jag på min höjd har hört 3 ggr kanske. Ok då, jag kan sträcka mig till att jag hört den under max två veckor... sen är den definitivt inte ny och fräsch i min värld längre. Idag tog det priset. Jag menar Avicii´s låt Levels gick ju varm på alla radiostationer redan i oktober.. Ja det är 3 månader sen.. Har vi så olika verklighetsuppfattningar? Eller så är allt jävligt relativt bara..

Tränat mycket idag, härligt. Har hunnit både framsida ben, biceps och magmos. Tränade utan musik ikväll för första gången på länge, då lurarna glömts på okänd plats. Det var så att säga inte läge för högtalarfunktionen heller, då jag inte vill skrämma iväg folk med min musiksmak.

Hade dock gärna haft lurar just idag då en man frustade och stånkade så att det nästan kändes lite läskigt i perioder... Ja menar, visst får man ta i och sjunga ut, men om jag är sugen på att ta del av material av mer erotisk karaktär väljer jag helst inte att inta detta på gymmet och av någon utan träningsskor iklädd smutsiga en gång vita? tubsockar.  Om jag ska återknyta till föregående tema kan jag konstatera att sockarna inte heller hamnade i kategorin nytt och fräscht...

Testade rodd i två minuter efter det maffiga benpasset tidigare. Kan inte skryta men ville se vart jag låg i nuläget.. Ynka 530 meter... Men, kikade in på resultaten från AF VM i Estland och såg att den bästa tjejen där rodde dryga 555 meter. Så visst finns det både hopp och potential från min sida.. Och med det kraschar jag nu för natten...



God natt! :-)


Glädje & passion

Knör in mina träningspass lite här och där och det känns både roligt och motiverande att träna just nu. Med lite hjälp idag och mycket ful teknik tryckte jag upp dryga 60 kg (64) i bänkpressen. Tyckte väl själv att det kunde sett snyggare ut och hade jag varit själv hade jag aldrig ens provat, då hade definitivt den mentala biten satt käppar i hjulen och jag hade legat som ett fån med stången på bröstet, som i en rävsax. Nu vet jag att jag kan iaf..

O solen har lyst på mig hela dagen idag, från morgon till eftermiddag. Känner mig helt omfamnad av den. Det är välbefinnande det. Och den lilla snö som ligger gör mig lite extra glad.

Snart dags för monoskiåkning. Det kan gå hur som helst, men tänkte filma ett åk när jag blivit lite varm i kläderna så ni får se hur det kan se ut och hur härligt det faktiskt är att åka mono. Senaste åren har skidåkningen varit lite lagd på hyllan av förklarliga skäl och jag inser nu att jag saknat den. Dedikationen och passionen till utförsåkning i olika former har funnits med mig hela livet.. För 10 år sedan gick jag ju t o m. upp till Åreskutan i juni med skidorna på ryggen för ett åk på 1 minut.. Fanns det snö skulle den ju nyttjas till varje pris. Sen gick jag ner igen.. Sisådär en arbetsdag allt som allt.. Galen? Kanske? Beror på vem man frågar.. Det är det som är det fina i kråksången. Vi tycker olika, hänger oss åt olika saker, men översätter man andras passion till något man själv är såld på är det ju egentligen ganska lätt att förstå varför en annan människa lägger tid och energi på något man själv skulle ge en miljon för att slippa. Det handlar om genuin glädje fast bara olika uttryckssätt.  Och de flesta kan nog skriva under på att glädje är en oerhört viktig ingrediens i livet.. Så därför har jag slutat fråga andra hur tex golf kan vara så kul. Viktigast är ju att göra mer av det som får en att må bra...


Jag, nedför Åreskutan!


Placeboeffekten av alla tillskott jag öser i mig just nu är skrämmande hög, eller så fungerar det faktiskt, peppar peppar. Snor till höger och vänster, feber och rinnande ögon likaså. Jag som aldrig tidigare gått vinnande ur en sådan strid kan för en gångs skull tänka att det är min tur att få fortsätta vara frisk.. Vågar man ens skriva något sånt..? Jag gör det ändå, för jag har kryssat runt i snart två veckor bland virus och baggar och klarat mig. Vad tror jag på då och vad käkar jag för magiskt?

Tryckte i min förra hund probiotika för magen och tarmfloran, då han var mycket sjuk och hade dåligt immunförsvar. Och det hjälpte honom. Så för två veckor sedan började jag boosta mitt eget immunförsvar med detta. På det kör jag dagligen c-vitamin med överdosering av glutamin i, D-vitamin som de flesta får i sig alldeles för lite av här i norr, multivitamin och ALA. Visst, jag äter relativt mycket grönt och frukt men antioxidanterna gör sitt. Omega 3 tar jag de dagar jag inte äter lax. Är helt med på att de lärde tvistar om huruvida allt detta gör nytta, men nu tror jag på mitt koncept och kör all in...


Spår som vittnar om aktivitet!


Så här såg det ut på golvet efter dagens träningspass. Svettigt och gött!



Med två sjuka barn och två upphackade nätter med stånk och snor trodde jag inte att det skulle bli så mycket träning i helgen. Själv har jag inte haft så mycket energi att tänka träning ens en gång. Men jag fick en lucka idag och stack iväg för ett pass. Det blev Almedal. Många från MMsports brukar träna där och det blev ett modell flåsigare pass. Vi var flera som tänkte intensitet idag. Träffade bl a Andreas i teamet som även han satsar mot SM och är sanslöst grym i roddmaskinen. Maria hängde i chinsräcket med vikter. Hon är en stark jäkel, eller vad sägs om 12 min i jägarvila? Imponerande!

Flera superset idag, men även marklyft och frontböj, som är nytt för mig. Tränade teknik och fick hjälp med att göra rätt. Höftböjarn kändes inte heller. Avslutade med benpress, hopprep och spänsthopp med 15 kg vikter. Fick höra att det finns planer på att byta ut hinderbanan på SM mot rodd 2 min. Vad ska jag säga om det? Jag får gilla läget. Dags att hoppa upp på den maskinen igen, utifall att det nu blir så. Fördelen är väl att rodd är mer lättillgängligt att träna på än alla moment i en hinderbana.

I kampen om att få i mina barn mat idag missade jag totalt mitt eget intag.. Så efter sopsorteringen som borde gjorts för 2 veckor sedan, (12 kassar osorterat med fyrfota gäst i och tog 35 min i kylan) drog jag en pizza, en halv kebabrulle och en proteindrink.







"Av den nättare men starka typen"

Näpp, nu ska det inhandlas ett riktigt chinsräcke och brett ska det vara. Det ska borras fast på lämpligt ställe. Min kropp ska göra chins i sömnen har jag bestämt. Ryggen ska få vidd och bli så mycket starkare.

Omnämdes i senaste numret av Body som "den nätta men starka typen". Nätt var ett ord som inte stämmer in riktigt på hur jag känner mig, men kanske en sanning i jämförelse med andra. Jag strävar dock mot en lite mer onättare form.. och ännu starkare.

Så 110 i mark idag, helt ok, men tänkte klämma dit 130 inom kort. Totalt slut i latsen sen den roliga chins och dipsövningen i tisdags så där gjorde jag bara 10 st mellan de sista 3 seten i marken. Latheten och bekvämligheten har smugit sig in i mitt liv. Förevändningarna för att inte bättra på kondisen haglar och jag kommer på den ena efter den andra ursäkten för att inte ge mig ut på löprundor och backintervaller. Behövs ju egentligen bara två sådana pass i veckan just nu, så det är ju ingenting. Att ingenting kan bli så stort är lite förundrande. För övrigt sitter jag här och mår riktigt gott i själen just i detta nu. Ska stanna i den känslan ett tag.



Veckans suddigaste! Skyller på en svettig Iphone. Kletar ju en del när man byter låtar frenetiskt under passen.

Varför göra som man alltid gjort?

Energi, glädje, inspiration, välmående.. Jag skriver under på dessa ord. Känner sol och det känns mycket bra. De fina stunderna i livet laddar upp och vem vill inte ha fulla depåer? Ett bra träningspass igår, ett ännu bättre idag, dessutom.

Vanor kan vara av godo, det har vi nog alla erfarit. Rutiner och ritualer kan ge oss mycket kraft att klara av och genomföra saker. Vi behöver ibland något som ger oss den där mentala knuffen. För många när det kommer till träning, kan det vara en preworkout, en speciell tid vi tränar på, en träningspartner, eller ett visst klädesplagg som vi gillar och vill använda. Det kan också vara hur vi tränar eller vad vi tränar.

Igår, efter att jag kört mitt morgonpass gick jag in i omklädningsrummet för att duscha. Tilläggas ska att det var ca 5 upptagna skåp av ca 100 st. Plötsligt kommer det in en äldre dam som går fram mot mig och stannar till precis vid alla mina saker och det skåp jag använder. Hon utbrister lite förvånat och torrt:
- Jag brukar ALLTID ha skåp nr 179 och det har du. O dig har jag inte sett förut! Jag svarar trevligt att:
- Jag brukar inte träna här, men gör det idag av olika anledningar.
Med en suck komenterar hon mig att just detta skåp är så bra placerat och att hon alltid haft det. Jag erbjuder henne skåpet om hon kan vänta två minuter eftersom jag är sån och dessutom snart är klar. Damen tackar nej och med pust och stön tar hon två skåp längre bort.
Nummer 181 är skrämmande likt det skåp jag använder, det är endast två steg längre till det skåpet, men är kanske för henne skillnaden mellan om hon orkar två rep till i någon maskin eller inte. Tänk vad olika vi resonerar kring saker. Om man alltid gör något på ett visst sätt kan det faktiskt vara både bra och lite spännande att prova något nytt ibland, bara just för att se vad som händer..

Så imorgon tänker jag sätta mig på någon annans plats i lunchrummet, för att just se vad som händer. Skapa lite oro, lite kaos när det inte blir som tänkt, göra något oförväntat. Att bryta invanda mönster kan vara ett sätt att komma längre, både inombords och utombords. Så tack damen på gymmet, som uppmärksammade mig på detta. Fr om nu ska jag tänka på det ännu mer för att komma vidare och utvecklas i min träning.

Körde ben igår. Till framsida ben finns en hatkärlek, men så gott det känns efteråt. Knäböj i smith, många rep på rel låg vikt, hackliften, som aldrig har förorsakat några känningar i höftböjarn fanns med. Supersettade benpress med benspark. Körde sen lite bröst på det. Tappar snabbt i bänkpressen när jag inte varit där på länge. Men några set på 50 kg orkade jag uppbåda. Sen är vanliga armhävningar inte att underskatta.. Blev 50 st där..

Idag ramlade jag in på gymmet utan större förberedelser eller planering. Kul och härligt pass! Blandat, varierat och framförallt riktigt roligt.. Glädjen utgör halva jobbet!


Gubbpaket och tantvarning!

Några betraktelser från dagen på Vann. För det var där vi hamnade.. Rutinerad som jag är kokade jag några ägg och tog med kesella och protein. Tänk att lite proviant kan göra så stor skillnad för utgången av en spavistelse...

Vi började med att slira in på Stigs Center för lite lektyr av det mer IQbefriade slaget, och vad vad hittade vi där, till ett dessutom mycket överkomligt pris... ett gubbpaket för just gubbar, eller lastbilschaufförer, same same but different.




Kl är inte mycket och två utslagna morsor föredrar rummet framför baren. Dessutom bokade vi strategiskt bord till kl.18 för att vara helt säkra på att
1: inte drabbas av störande sorl från bordsgrannar (vilket istället gjorde att vår konversation ekade i hela restaurangen och ut i lobbyn)
2: Vi hann upptill tv:n för lördagens höjdpunkt: Stjärnorna på slottet..

Ja vi kunde lika gärna valt något billigare alternativ för att få dessa önskemål tillfredställda.. typ min källare med hämtmat. Kändes i alla fall bra att maten var godare än servicen. Hur många servitriser finns det som kan misslyckas med att presentera anrättningen som vi serverades, trots fusklapp. Jag blev såklart inte mätt på tre små bitar lamm och lite tillbehör.
- Tur att du har några kokta ägg på rummet, visslade syrran glatt.. Å vad gott tänkte jag då, som liten tröst. Hur smakar dem efter 10 timmar i rumstemp tro?

Badet och bastun var det inget fel på, likaså gymmet om man inte är för kräsen. Naturligtvis var det bara vi som var i gymmet, alla andra var i badet. Vem vill röra sig mer än nödvändigt liksom? Dvs, vi har därmed lyckats med konststycket att röra oss i tomma lokaler trots ett fullbokat Vann.
Det ni! Men, vad vi har rört oss! Ser nu fram emot frukostbuffén imorgon, den kommer sitta fint..






Jag kom hem till slut...

.. från gymmet alltså, med strikta 23 dips, inte 25 tyvärr.. Det stängde ju 22 och det var ju inte läge att sova över direkt. Men ribban måste läggas högt, annars kommer jag ju ingen vart.. Nöjd ändå! Körde slut på axlarna när jag ändå var i farten.

Jag har funderat lite. I mitt vardagsrum står sedan drygt en vecka tillbaka en liten ryggsäck, mitt på golvet. Ingen har uppenbarligen noterat den, eller brytt sig, förutom jag. Idag dammsög jag runt den, eftersom jag kände att jag redan plockar upp prylar till höger och vänster dagarna i ända. Men om denna lilla väska hade stått mitt på centralstationen i Göteborg, undra hur lång tid det hade tagit för bombstyrkan att förflytta objektet till ett annat ställe. I alla fall, ingen bombstyrka har synts till hemma hos mig. Tror det är dags att delegera uppgiften att avlägsna objektet. Tar det imorgon...

Imorgon från lunch och ett dygn framöver ska jag spendera tid med min fina och underbara syster på annan ort. Vi kommer att få tala till punkt och vi kommer få sova längre än till 05 på söndag. Det blir nog en del sova för oss båda, men det finns ett gym, så ett träningspass ska genomföras innan jag däckar i min alldeles egna dubbelsäng i mitt egna rum. Kan jag säga annat än gött mos!

Tack syster för att du finns i mitt liv!

Kommer inte gå hem förrän jag gjort 25...


Spelas just nu i mitt kök:



... och kanske även på passet senare ikväll. Tänkte utmana dipsställningen idag. Gäller att vara mentalt förberedd så jag inte får en knytnäve i ansiktet. Jag har sagt det förr, jag är ingen tävlingsmänniska, jag skiter oftast i vilket, men nu jävlar.... Dipsen ska sitta och de ska bli många, även om det är något tyngre när man ligger nästan 5 kg över tävlingsvikt. Jävla mentala spärrar, jag hatar dem så in i...




På köpet ett par mosade ben!

Så jävla osugen på träning ikväll! Kom hem relativt sent efter två timmars handledning på slutet av dagen. Det tar på krafterna att vrida och vända på svåra livsöden för att få hjälp att komma vidare när det kört fast.. Kände mig orkeslös, frustrerad och lite tom vid hemkomst. Sen hade jag ju tänkt ben idag och det gjorde det ju inte lättare att motivera sig. Jag har dock blivit ganska bra på att träna trots att jag inte har ork eller lust. Så även idag. Jag drog in ett djupt andetag, satte mig i bilen och bara körde. Landade på gymmet 20.15... tänkte ben ben ben och det blev det...

Har inte kört knäböj pga ett litet missöde i september då jag minsann skulle göra så många som möjligt på halva kroppsvikten. Kras sa det i höften efter 36 st och i  och med att jag inte gav mig och fortsatte göra fler har det varit kört, tills nu... La mig som högst på 60 kg och det kändes helt ok.. Supersettade sen hacklift med kliv på bänk med hantlar i nävarna.. sen benpress och benspark.. 45 min senare raglade jag ut med en drink och kände mig nöjd.. Baksida ben tar jag en annan dag. Frustrationen och tomheten något längre bort nu vilket var målet med träningspasset idag. På köpet ett par mosade ben.

Dags att sätta upp några mål inför detta år, så jag kommer någon vart. Jag har aldrig tränat så fokuserat som 2011 när jag hade tydliga mål. Så nu måste det bli nya nerpräntade om jag ska orka hålla motivationen och träningsglädjen uppe..  Får inte hamna i en svacka nu, det skulle vara förödande för mig.. Så att fortsätta hålla fokus är prio 1..


Söndagsträning is the shit!

Då var det dags igen! Att se om kroppen var återställd efter ytterligare 4 dagars ofrivillig vila. Söndagkvällar är som upplagda för skön träning. Lugnt, mörkt ute och idag var det till o med lite snö i luften.. Laddade med semla idag, he he.

Dagens pass bestod av:

Chins 20-17-10-10

Marklyft  60x10  60x10  70x10  70x10  90X5  90x5, sen vågade jag inte mer fast det fanns potential för minst 100. jag har ju varit sjuk och vill kunna träna imorgon med skyller jag på..

...följt av latsdrag, sittande rodd, skivstångsrodd, och lite discoträning för biceps.. Hatar att träna biceps, varför vet jag inte men det är så förbannat tråkigt..

Efterfestade med en kvällspromenad med vovven på 45 min i rasande tempo.



Ja och hur gör man bicepsträning snäppet roligare är frågan?


Det måste vara roligt att prata sex hela dagarna?

En ungdom i nedre puberteten besökte vår ungdomsmottagning förra veckan. Det var en han och var 14 år. Vi har ju killdropin och jag brukar inte vara med just på detta, men vickade som mottagare när en kollega hade semester. 7 grabbar dök upp ganska omgående efter att vi öppnat.. De flesta kommer för att hämta kondomer eller testa sig för diverse könssjukdomar. Den 14 åriga killen ville ha kondomer och vi brukar ta in alla för ett litet snack för att höra om det finns fler frågor de vill ha svar på. Och oftast vill de veta massor...

14 åringen fick ett litet samtal med mig och sina kondomer och innan han gick frågade jag om han hade några fler funderingar.. Då utbrister han med ett flin:

- Det måste vara jätteroligt att prata sex hela dagarna va?

Jag blev lite ställd först eftersom han från början verkat lite blyg, men jag svarade naturligtvis att vi gör även annat här, än att prata sex alltså.. Tänkte sen stilla i mitt inre efter att jag funderat en stund, att sexuell hälsa är ju det vi mest håller på med, men visst gör vi annat också. Många som vill prata om sina bekymmer kommer ofta av andra anledningar... 

Jag kan konstatera att jag har ett fantastiskt roligt arbete.. Kurator på ungdomsmottagning har jag varit i snart 10 år och det finns nog en anledning till det. Jag trivs, skrattar ofta med mina kollegor och vi är ett grymt tight team. Jag och en barnmorskekollega läser dessutom Andrologi just nu - läran om mannens sexualitet, vilket är riktigt spännande. Många killar har många frågor om sig själva och vi behöver bli bättre på att möta dem...

Vi är så populära att vi t o m måste kedja fast vår litteratur i väntrummet. annars försvinner den... Ha ha.. Skomakaren i botten på huset där vi håller till fick ett annorlunda uppdrag när vi kom ner med böcker som vi ville preparera med kedjor..






Om jag var en seriefigur...

...skulle jag nog välja Modesty Blaise. Jag läste Agent X9 som yngre. Älskade den tidningen. Den tilltalade mig, gillade action och svartvitt. Modesty var cool och hennes bakgrund och på det sätt hon ofta oskadliggjorde sina motståndare var häftigt tyckte jag då. Tyckte även att hon och Willie Garvin skulle få varandra men så blev det ju aldrig. Annars skulle Modesty passa bra med stålmannen, ha ha. Kombon är ju oslagbar.



Så när ja inte är Modesty Blaise utan går omkring i vanliga kläder rullar dagarna på. Sol idag, både inne och ute. Återhämtning och umgänge med fina personer i mitt liv. Det är så mycket värt och ger kraft och energi. Imorgon blir det tjejdag med dotern. Hon ska köpa godis och jag ska hämta mitt godis dvs. protein från MMsports.. Ska väl tillägga att wheyproteinet med choklad/mint även tilltalar sonen, så det gäller att gömma undan shakern. 2 år och byggare, liiiite tidigt kanske, ha ha..

Det är nån som jävlas riktigt duktigt med mig!

Det gick tre dagar och tre träningspass innan jag återigen idag kände av halsen... Vad säger man? Ville skrika rakt ut, men det gör ju inte saken bättre. Vilade i morse och nu är det bättre, men någon vill säga mig något... helt klart. Jag var igång ju, och med besked... Ligger inne med en träningsvärk som heter duga... Det lille monstret 2 år, har dessutom hoppat upp o ned på mig idag extra mycket, på låren och armarna och ryggen, ja naturligtvis var han överallt och påminde mig om att jag hade tränat... Jag har knappt kunnat gå i trappor idag, skön känsla i och för sig, men tanken på att det blir vila resten av veckan stör mer än glädjen av att jag tagit ut mig...

Så nu har jag klagat lite...  Nog så.

Min kära syster har genom åren samlat på sig ca 10 000 bilder hon tagit och nu är hon i sorteringsmood. Jag hittade några bilder på mig själv från förr och insåg flera saker. Tiden går, modet var inte snyggt tidigt 90-tal och jag låg inne med en rad mer eller mindre rumsrena frisyrer och utseenden.. Hjälp, vad jag såg ut. O jag fick mig ett och annat skratt dessutom. Får dela med mig av några av de värsta nån dag framöver..

Denna dagen mådde jag gott och hade ett riktigt bra flyt i träningen:-)


Mot ny formtopp!

Så där ja! Äntligen igång igen med träningen. Var inte så svag som jag trodde. Körde ett underbart pass för ryggen häromdagen. Var glad, positiv och taggad. Lugnt på gymmet och jag log mer än vanligt. Förvånad blev jag när jag klämde dit 17 chins i första set efter total vila i nästan tre veckor.. Sen tror jag om jag inte minns fel 11 o 11 st. Helt klart godkänt. Igår var det hatövningen dips, som jag för ett mentalt krig mot. Besökte mitt hemmagym för första gången på länge. Det enda gym som får godkänt i att inneha en funktionsduglig dipsställning.

Tänkte att gör jag 15st efter skithalsflussen så får jag vara nöjd. Testade att hålla lite bredare och luta mig lite mer framåt än vad jag tidigare gjort och gjorde 22 fina djupa dips i första set. Lika många som på tävlingen.. Då kan jag ju! Hängde på 10 kg och gjorde sen 10, 9, 8 st... Helt klart nöjd för stunden. Tänkte att jag skulle ta det lite lugnt första veckan och det har jag faktiskt gjort.. Ganska mycket vila mellan seten och inte det tyngsta jag förmått.

Har varit mer noga med kosten nu. Ingen choklad eller sött och det känns riktigt bra. Ska försöka komma upp i lite mer kalorier med. Har ätit kass det sista, dvs för lite.. Om inte maten får ta plats, tar inte massan någon plats heller. Så enkelt är det.. 1+1 =2  Ska inte djupdyka ner i hamburgerträsket som i somras bara. Nån måtta får det vara. Jag behöver verkligen inte ligga på tokplus denna gång. Blir bara längre och segare diet sen. Ska skona mina barn från häxan....

Tänkte vässa formen och toppa den jag hade i slutet nov förra året.. Sen hur lång tid det tar får vi se...




Släpp din hörnflagga en stund!



Så blev det ett nytt år till slut. Tiden springer ingen ifrån, hur vi än försöker. Men, som vi försöker, på alla sätt, gång på gång. Utan att lyckas. Så när Jan Malmsjö räknade ner, (han såg lite ut som om han hade stått där sen förra året o frusit btw), blev jag varse att ytterligare ett år sprungit ifrån mig. Ingen idé att spjärna emot och börja hallucinera om att det var bättre förr, längta tillbaka till svunna tider osv .. för det hjälper inte, näpp!

Då finns ett valbart lite trevligare alternativ jag vill uppmärksamma alla som möjligtvis känner igen sig, eller är intresserade av. Släpp hörnflaggan och flyt med för en stund. Häng på, välj att se allt det fantastiska du har åstadkommit förra året, allt det bra du gjort för dig själv. Skjut inte upp eller skjut fram de viktiga sakerna. Prioritera bort det triviala, det du lika gärna kan göra imorgon eftersom tråkiga saker som behöver göras alltid kommer tillbaka. Då kan man ju samla ihop allt det trista till senare eller hur?

Gläds så mycket du kan nu, åt de små fina detaljerna i tillvaron, även de som bara gömmer sig lite, bakom hemmablindheten och den selektiva varseblivningen.… Det är värt ett försök, det ÄR svårt, jag vet, speciellt när smutstvätten kväver, när disken belamrar 3/4 av köket, anticimex är det ord som kommer upp i huvudet när du ser dig omkring hemma;-) När du hittar obetalda räkningar i sopsorteringen som för övrigt inte är sorterad och tar upp en yta lika stor som ett mindre sovrum…. osv osv

Vi har ofta en massa ursäkter för att det inte ser ut som i ett skönahem-magazine hemma eller som vid en plåtning inför försäljning. Vi vill ju visa upp oss från vår bästa sida såklart och även jag vet att ett kaosartat inre kan stylas upp med ett snyggt polerat yttre. Det funkar! Men ibland kan det vara befriande att våga vara lite busig, släppa taget om alla måsten, göra det oväntade och ogenomtänkta, det lite opretentiösa.. då kan vi få till de mest fantasktiska möten…  Bjud hem, bjud in, bjud upp, trots dammråttorna i hörnen och utan att ha googlat recept.nu 365 ggr och fått ångest lika många ggr.

En skvätt kaffe från den igenkalkade bryggaren kan gott duga, eftersom mötet i sig människor emellan, inte är beroende av dyrvin, finkultur eller 12 sorters kakor… Jag tror mötena behövs oftare för vårt välmående än vad vi behöver flyttstädade hem.

RSS 2.0