Imorgon drar jag igång...

Tänk dig att du blir riktigt bakfull, men du har inte en fått en endaste drink under kvällen. Snuvad på konfekten skulle vissa uttrycka det. Jävligt pissed kände jag mig. Var så bakis igår att jag knappt stod på benen.
 
Först 8 timmar i skolbänken sittandes, sen in till centralen för att äntligen få komma hem till bästkusten. Men tusentals förvirrade och stressade människor på sthlms central gav mig en obehaglig känsla om att nåt inte riktigt var som det skulle. Nä just det, inga tåg gick. Men mitt tåg stod inne så alla som hade väntat på gbgtågen hela eftermiddagen kastade sig på, typ tre tågs människor i ett. Ingen personal ombord och inte städat efter uppresan. Anarki var ordet. Folk länsade bistron, inte EN pinal kvar. Folk satt o stod överallt i tron om att tåget faktiskt skulle tuffa iväg. Men vi satt där hela kvällen och vi kom iväg vid 22. På det en omväg och i Göteborg var jag 02. Sen kalabalik vid taxistationen så jag ragglade in o ner i sängen 03.40..
 
och upp 07.... Ok jag tröstade mig med att jag INTE varit inlåst med en galning i 10 år, eller fått min son förolyckad instängd i en bil, som var veckans nyheter... Men vilodag från styrka igår var självklart.
 
Dietstart imorgon. Periodisk fasta kommer det bli. Käkar 3 ggr under 6 timmar och aminosyror innan o efter morgonträningen. Ska bli roligt att utvärdera. Min nya kylväska med 8 timmars hållbarhet kommer bo över min axel och jag är såå nöjd...Tackar den att jag inte bara hade ahlgrens bilar att stoppa i magen under 10 timmar på tåget.
 
Finns hos MMsports
 
Fick till massa rolig träning i Stockholm uder veckan. Både ensam och med sällskap. Resan mot SM kan börja och jag betalade tävlingslicensen igår. Jag tar nu en dag i sänder och hoppas på att mitt lite annorlunda upplägg mot förra gången kommer funka. Inte en enda morgonpromenad kommer avverkas denna diet. Ska bli gött. O ett förnuftigt beslut.
 
Jag är inte så bloggig just nu, men lägger ofta in nån bild på instagram varje dag. Så det blir min lilla dagbok mer än bloggen. Kika in om du vill följa med. frosthammar heter jag där kort och gott....
 
 
 

Två alternativ!

Jag hostar på, snorar och är väl något stressad med tanke på att tävlingen faktiskt är runt hörnet. Inte tränat på en vecka. Så alternativ 1 är att sucka vidare, deppa ihop och gå och dö en smula. Dvs lägga ner! Alternativ två är att springa lite fortare när jag väl kan och hoppas att det löser sig ändå. Jag pendlar mellan alternativen, men att ge upp är inte på frågan. Får jag hålla mig frisk från nästa vecka kan jag absolut ro detta i land. Jag ber till högre makter och håller gnistan uppe med att slå mig på käften de gånger modet tryter. Det där med att stå i spegeln och säga saker till sig själv som man inte riktigt tror på har fått en ny innebörd. Jag gör det nu och hoppas det ska ge mig den där lilla extra viljan att kämpa..
 
Trevlig helg på det!!!!
 

Men ge mig några smällar till då!!!

Just idag vill jag bara ge upp. Testar om det går att skriva av sig. Ibland behöver man bara det. Klaga utan att man måste ha en lösning. Av 16 veckor på detta året har jag varit sjuk 9. Å nu är jag förkyld igen. Så hur i helvete ska jag kunna träna uthållighet i rodd, öka mina chins och dips när halsen är igenkorkad och luftrören fulla med batterisyra?? Nej det är ju svårt. Jag tappar tid, jag tappar ork, jag tappar motivation. Nej, jag har inte gett upp. Aldrig i helvete. Men jag frågar mig såklart vad det är som händer. Mitt immunförsvar verkar ju ha gått på semester. Ligger på nån strand och sippar paraplydrinkar och läser veckotidningar nånstans långt bort.
 
Det går troll i det här. Är det inte halsfluss så är det konstiga virusutslag som gör att jag ser ut som en alien eller förkylning på förkylning. FML!
 
Visst det är ett litet problem. Jag är inte dödssjuk. Men det stör mig. För jag hade ju bestämt mig för att köra järnet.
Så, nu har jag klagat av mig. Kanske hjälper det.. Frustration boendes i kroppen gör ju inget gott. Jag tar paus under helgen och laddar om....
 
 

Trägen vinner har jag hört! Kör på det!

Vilodagar, vad är det? Passar mig bra att inte vila just nu. Energin finns, maten går ner och sömnen, ja den är i alla fall kvalitativ ;-) Tänkte vila ikväll. Sent hem från jobbet och dödstrött. Men eftersom jag suttit hela dagen kände jag att jag behövde röra på mig. Och tränar inte jag gör definitivt mina medtävlande det. Så det avgjorde saken.
 
Det gick skit sist på förra dipspasset, så revansch ikväll. Uppvärmning, några explosiva reps i några set. Sen på med bältet och en 10 kiloskaka. 3 x 10 reps. Sen två avslutande set på 20 reps med kroppsvikt. Körde sen vidare med några basövningar för bröst och triceps. Avslutande dips mellan två bänkar med 40 kilo i knät. 3 x 8 reps. Nöjd faktiskt! Laddar med lite käk för natten och ser fram emot ett givande axelpass bitida imorgon. + roddintervaller såklart.
 
Grävde i skåpet och hittade en burk intorkad Craze, PWOn som är full med knark, ha ha. Fick tummen ur och slänga den nu. Har sagt det förr och kommer säga det igen. Jag får ingen som helst effekt av PWO´s. Har lagt ner dem. Dricker kaffe före, förutom lite kolhydrater och sippar på aminosyror under passet istället. Passar mig ypperligt. Använder dock MMsports GAKKIC för bättre mjölksyratålighet innan högrepspass som chins och dips. Funkar kalas!
 
Inlägg utan bilder är tråkigt. Sitter vid fel dator så slänger in en lite äldre bild jag hittade i arkivet. Om inte annat färgar det upp lite :-)
 
 

Kött!!!!!!

Den 11 maj börjar min diet. Siffrorna är framtagna i mitt huvud genom känsla och chansning. Då är det 12 veckor till tävling. Jag gissar att jag ska ned 6-7 kg denna gång. Också det uppskattat genom en känsla och genom ögonmått. Tills dess äter jag på inom vissa ramar och träningsmängden kommer bli 7-8 pass i veckan inkl. teknikträning och flåsträning. Jag tränar varje morgon på vardagarna eftersom jag jobbar mindre och pluggar nu. På helg blir det högreps och mjölksyraträning för chins och dips. Till det roddintervaller. Har ju faktiskt en roddmaskin i källaren!
 
O älgköttet är malt. Bra att ha till hands när jag inte hinner planera. Uppmätt, stekt och klart! Nu är frysen länsad på älg så nu vet ni vad jag gör till hösten;-)
 
Pangar nya älgar!!!!
 

Secrets to perfection!!

 
 
 
Enligt omslaget på Men´s Health har Justin Bieber sina knep för perfekta bröstmuskler, ha ha... Vilka bröstmuskler? Vart? Blir så nyfiken på hans hemliga tillvägagångssätt. Nyfiken på hur JAG INTE ska göra alltså.
 
Ja idealen är olika här, det blir ju tydligt. Vad som är snyggt enligt mig är kanske inte detsamma som du tycker. Rätt skönt på många sätt. Så länge allas åsikter får väga lika och respekteras. Vilket de tyvärr inte gör så ofta.. Vilket medför att vi inte får vara som vi är, vilket medför att vi ofta blir nån vi inte är, för att passa in eller för att vi inte kan stå emot och passa ut.
 
Jag kan fatta att Justin Bieber är populär, men inte är det för hans perfekta pecs, snarare nåt annat. Jag kan ifrågasätta hans tips, vilka de än är. Eller så har han inte bara satt sin plan i verket än och börjat träna. O börjar han träna kommer det alltid vara nån som kommer sakna hans popsnörekropp och det kommer vara andra som kommer börja gilla det de ser. Som sagt: smaken är som baken och tur är väl det!!!!!
 

Man vet att man tränat chins när...

Stockholmsvecka nr 2 av 5 pågår. Det är kul att sitta i skolbänken igen. Det ger energi och jag frotteras med en massa härliga människor. O denna utsikt har jag dessutom från min plats.
 
 
 
 
Och träningen rullar. Många stunder känns det riktigt bra men ibland känns det mer åt det suckiga hållet. Just nu är motivationen på topp. Har tränat med teamkamrat Annie en kväll. Vi matade marklyft och diskuterade tävling. Fick testa på hennes hemmagym Balance i Solna och kan bara ge 10 hantlar av 10 möjliga. Ljust, luftigt och mycket bra grejer att dingla i och lyfta upp.
 
 
Igår kväll begav jag mig till Sats på kocksgatan för att möta upp Jenny Adolfsson, en av mina stora förebilder inom min sport. Dessutom råstark, supertrevlig och ödmjuk. Att få hjälp av henne känns som en vinstlott. O att få stå bredvid och se när Jenny lätt lyfte 150kgtopsen i mark var häftigt.
 
Jag själv fick bekänna färg i chinsräcket ikväll och har en del att jobba på för att sätta korrekta chins på tävlingsdagen. Nu handlar det om att förskjuta mjölksyratröskeln för att klara av att göra fler än på decembercupen. Men jag har bestämt mig för att lyckas och då tänker jag att det ska bli så. Så hem till götet och göra exakt det som jag nu lärt mig. Filma, kika, göra om, göra rätt..
 
 
Man vet när man har tränat chins då händerna inte går att veckla ut, när föhårdnaderna i händerna känns som små bergskedjor och när kläderna är vitfläckiga och det ser ut som om man bakat..
 
 

10kg på toa...

Rusningstid på gymmet. Fullt på parkeringen. Gör en trött innan träningen ens genomförts. Tanken att man inte borde åkt piskar en som småspik en regnig höstdag..
 
Men ibland måste jag, för att det bara är då jag kan. Jag andas in och taggar till..
 
Boxar mig fram mellan tubsockorna, kafferepen och de som i någon halvlam ställning stödjer sig mot det redskap jag ska ha och snackar oväsentligheter med någon ytligt bekant från förr. Får jag ingen kontakt sopar jag diskret men bestämt undan klädförråden folk tagit med sig och lagt på bänkpressen. För att där är ju ändå ingen som är??!! Jag ler i mjugg och är övertrevlig, medan jag inombords funderar över om ytterligare en fritidsgård måste ha lagts ned i veckan. Jag låter mig dock inte påverkas nämvärt utan behåller den positiva andan för att få ut det bästa av mitt pass.
 
Jag blir ännu mer taggad, trots att personen före mig in genom ytterdörren levt ut sin narcissism och droppat dörren bakom sig så att jag och min väska fastnar i dörröppningen och ev ger mig en hård knuff på axeln. För själv hade jag ju inte en tanke på att den före mig in, som dessutom noterat mig, inte skulle hålla kvar dörren en sekund. Ofta är det samma person som tar upp en hel cablecross för att göra enarms pushdows i över en halvtimme, trots att det finns fler singelkabeldrag, eller gör bicepscurls med skivstången i den enda buren som finns när en annan står där för att kunna säjfa i knäböjen på höga vikter... wonder why??
 
Har sagt det förr, men kommer säga det igen. Jag förundras om och om igen av de som står på rad 10 cm från speglarna och tar upp all sikt från oss längre bak. Jag trodde att speglarna var till för korrigering av teknik, inte stårjagjättenäraserjagstörreochcoolareut. Syns det ens något när det blir ett hav av imma av all utandning från discosnubbarna?
 
Jag forsätter att vara taggad eftersom jag själv valt att träna i rusningstid. Jag försöker alltid vara vänlig, ordningsam och lägger naturligtvis tillbaka mina vikter på rätt plats. Även om det emellanåt inte känns som om det är någon idé. Skattjakt på gymmet får jag ju ofta gå på själv och hittar grejerna där de absolut inte hör hemma, på de allra mest konstigaste ställen. En gång låg det en 10kiloskaka på toa. Hur tänkte man där? Försöker helt enkelt tänka att jag får aktiv vila mellan övningarna.
 
Petitesser som lukten av gammal svett blandad med sliskig parfym går dock inte att träna runt tyvärr, men ljudet av liiite för höga stön och kast med 35 kilos hantel avvärjs lättast genom egen lite för hög dunkadunka i lurarna och en enkelbiljett in i min bubbla. Strategin dessa kvällar kommer alltid vara densamma. Välplanerade, effektiva pass, med plats för små spontana B-planer och ännu bättre musik än vanligt. Då går det finfint!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hoppsan!!

SM går visst den 3 augusti, inte 24 augusti som jag trodde.. Alltså 3 veckor färre, att bli klar på. Får tänka om lite, men har en plan. Har genom skolan ett grymt energiberäkningsprogram så det går varmt just nu. Kanske borde plugga mer på allt det där andra vi ska lära oss med. Snart upp till Stockholm igen. Har även ett inbokat möte med en person där uppe som förhoppningvis ger mig ett positivt besked och därmed en rejäl motivationsboost inför SM. Jag hoppas och håller tummarna...
 
 
 
 
 
 

Japp, ni ser mig på SM!!!!!!!

Första veckan av 5 i Stockholm. 3 dagar fullproppade med kolhydrater, beräkningar och energibalans. Jag trivs hysteriskt bra. Vi är en brokig skara människor från olika delar av Sverige. Ett störtskönt gäng. O gymmet ligger bokstavligen 20 meter från utbildningslokalen.  Nu när jag ska köra SM i AF är ju det mycket lägligt men den förnäma placering av gymmet. Hinner köra både lunchpass och kvällspass.
 
Ökade i bänkpressen. Det där med att ha någon med sig som passar och peppar är helt fantastiskt. Träffade Frida, som coachade mig på decembercupen och vips, så satt 70 kg i bänken. Måste göras mer av framöver.  Personbästan är en stor motivator och lusthöjare.
 
 
Tänkte dela några tankar om hur jag ska överträffa mig själv på SM i augusti. För JA, jag har bestämt mig för att vara med och kriga. Jag anser mig ha en mycket god chans att förbättra mina resultat sen sist och utifrån det, tillsammans med att jag har möjlighet att träna den mängd jag anser vara behövligt, tog jag beslutet.
 
Jag kommer periodisera chins och dipsträningen framförallt. Just nu hänger jag på vikt och och kör. Jobbar fn med +10kg. Byter till 15kg plattan nästa vecka då jag klarar 10st chins med 10 kg extra. Det är inte så lätt som man tror med tävlingsstrikta chins och dips. Domarna är hårda och jag vet med mig själv att jag måste sätta de första korrekt för att få ett bra flow och komma i rätt läge.
 
Rodden är min mardröm. Men så vet jag också att det handlar om mjölksyratåligheten och den ska jobbas med framöver. 1km på tid är tufft. Att lyckas fördela energin på ett så bra sätt som möjligt och i slutänden få en så bra tid som möjligt blir en stor utmaning.
 
Har i nuläget inte riktigt klart för mig när jag börjar min diet. Har inte klart för mig hur många kg jag behöver tappa och var jag landar. Sist handlade det om 10 kg på 15 veckor, men tänker inte ha en lika lång diet denna gång, eftersom jag inte har samma utgångsläge nu som då. Tänker att det löser sig på vägen. Men resan är igång och beslutet är taget, med flera variabler i åtanke. När jag väl bestämt mig gör jag inget halvdant, så allt eller inget kommer det bli, på gott och ont.
 
Wish me luck och följ mig gärna på vägen, både här och på instagram.... O naturligtvis bär jag Team MMsports färger och tävlar för dem. Tack för er support!
 
 
 
 

Time to talk

Ödmjukt, något vagt, men ändå med en inre övertygelse ventilerar jag nu det jag gått o funderat kring ett tag, dvs att ställa upp i SM i Athletic Fitness i aug. Usch och yes på samma gång. Ambivalent som fan, men jag kan inte stå och titta på ett år till. JAG VILL VARA MED! Tävla, mest mot mig själv och mot mina resultat i DC 2011. Men även mot alla andra grymma atleter som kommer vara där och kriga.
 
Det känns nervöst, läskigt, men också spännande. Jag behöver i så fall lägga upp träningen annorlunda denna gång. Jag behöver tänka till. Jag måste effektivisera. Hur kan jag nå mina mål på ett sätt där tunnelseendet inte tar över? Där tävlingsförberedelserna inte går ut över min omgivning på samma sätt som sist. Jag har ideér och jag har andra förutsättningar denna gång. Jag jobbar mindre och pluggar mer. Kommer kunna träna där det inte märks allt förmycket. Mina barn ska inte undra vart mamma tog vägen. Det är det inte värt.
 
Så hur blir det? Det får vi se. Bestämmer mig ordentligt i slutet av maj, beroende på status då, men räkna inte bort mig, för det känns riktigt bra i magen...
 
 
 
 
 

Pics of a teamrider!

Plåtade bilder för min sponsor, det franska monoskimärket Duret förra veckan. Jag är grymt glad och stolt att få vara en av deras teamriders. Det är svårt att förklara den störtsköna känslan som det innebär att åka mono i en nysnöad sluttning som inte hunnit bli pistad.. Eller strax utanför pisten där inget pistas. För er som testade mono på 80-90 talet skrattar kanske nu, men det är sjukt stor skilland på dagens monoskidor och de som vi åkte på 1991.. Tänk skidorna på 80-talet och jämför med de carvingskidor vi kör på nuförtiden.. Går inte att jämföra. Likaså med monoskidorna.  Får du chansen, PROVA.. Kika in på MonoskiSweden, där finns mycket information om modeller eller och du kan få reda på vart man kan teståka.
 
Detta klippet tog jag förra året i Romme när jag åkte på min nya monoskida. Trist med pistad backe, men det blir så när åkningen just nu anpassas efter kidsens förmåga. Men nästa år, då jävlar blir det en monoresa till alperna..
 
 
 
Här är några av bilderna som Johanna fotade förra veckan.
 
 
 
 
 
Säger som jag så ofta gör: Why split your ride in two liksom....
 
 
 

Hur i helvete...

.... värmer man upp mentalt?
 
Det har jag klurat på många gånger. Alla är medvetna om hur viktigt det är att värma upp kroppen fysiskt innan rörelse, men konsten att värma upp viljan, inställningen och den mentala maskinen är svårare.
 
Det där med styrka, det kommer och går i mitt liv. Jag känner mig oerhört svag stundom, både mentalt och därmed ofta fysiskt. Jag har alltid varit ojämn gällande den mentala biten. Minns alla handbollsmatcher förr i tiden. Låg vi över hade jag ett jävlar anamma, spelade bra och gjorde grymma insatser på planen. Låg vi under eller om det andra laget började ta in fick jag ofta en mental kollaps. Tänkte tankar som: nu skiter jag i det här, eller: det spelar ingen roll, vi kommer ändå förlora. Och så blev insatsen därefter..
 
Med andra ord, jag var ojämn och det var jag som skapade det själv. Inställningen vinner alltid och den hade jag inte kontroll över alls. Då fanns inte ork, energi eller kunskap om den mentala uppvärmingen. Jag har blivit bättre på det nu, när jag inte längre är en lagspelare. Sanningens minut var när jag skulle tävla individuellt första gången. Minns att jag funderade på hur jag skulle göra. Hur jag skulle fokusera för att inte riskera att tveka.
 
Det svåraste är nog att desarmera sin nervositet. Den som får pulsen att höjas och musklerna att skaka. Den som relativt lätt slår undan benen på mig. När det kommer till träningen och jag ska maxa ett lyft eller ge mig på PB i chins eller dips måste jag verkligen bestämma mig för att det går. Annars går det inte..  Så jag sörjer inte längre att 5 min av min dyrtid går till att omsorgsfullt välja bästa låten för ändamålet, rabbla mantran i huvudet, stänga av alla tankar som inte hör till och andas.. Sen smäller det. Precis vad det gjorde i helgen när jag drog mycket bra siffror i marklyften.. Hell yea!!!!!
 

Jag tar mig friheter!

Jag springer inte mer än nödvändigt. Kalla mig lat, bekväm, ja det finns många fler ord för min olust till konditionsträning. I mina ungdomens år sprang jag utav bara satan, men alltid med en boll i sikte. Lagsport med bollar inkluderade var min grej. Jag älskade handbollen, men även innebandyn. När jag tränade inför Decembercupen och Athletic Fitness var jag tvungen att konditionsträna igen. Rodde, sprang i backar, massor av intervaller på bandet. Jag fick smälla till mig på käften varje gång innan, så tungt och trist tyckte jag det var. Men, jag hade ett mål, en boll i sikte.
 
Ikväll var det nödvändigt. Jag var tvungen att springa lite, utmana mina tunga ben, komma igång. Och med några små knep kom jag till skott. Random trance i lurarna, delmål med sikte på olika lyktstolpar och fritt utlopp för mina tankar gjorde att jag löpte 4 km. Utan att stanna.
 
Jag tänker bra när jag springer, funderar på livets små och stora spörsmål. Ikväll avhandlade jag fenomenet löpbandsnötarna med samma monotona hastighet, ca 7. Oftast tjejer. Oftast samma tjejer. Oftast samma tjejer som aldrig kommer därifrån.
 
Jag tror att många av dessa skulle vilja kapa bojan till bandet och ge sig ut på upptäcksfärd i andra delar av gymmet, om de bara kände sig mer trygga, visste vad de skulle göra. Hade en plan som de säkert kunde utföra. Om de bara kände sig mindre uttittade och granskade. För så säger många. De vill, men vågar inte. Inte själva i alla fall.
 
Jag tror på styrketräningen, som en mycket god strategi för att hantera både oro och ångest. Jag tror på att det är bättre än att skära sig, att det är bättre än att självmedicinera med annat, som alkohol och droger. Styrketräning lugnar, den yttre styrkan väcker den inre styrkan till liv. Den skapar självförtroende och bidrar till en inre harmoni..
 
Så jag tar mig friheter i mitt jobb som kurator. Tar då och då med ungdomar som vill, till gymmet för att fungera som stöttepelare och motivator. Vi går förbi löpbanden, crossarna, cyklarna. Vi går helt enkelt vidare. För att kika på hantlarna, skivstängerna, viktskivorna. Tillsammans. Och just det där ordet tillsammans funkar sjukt bra. Vips så inträder tryggheten, modet och glädjen. Att upptäcka att man vågar mer än man trodde och att det inte var så farligt är en hell of a boost. Ska understrykas att jag är inte är utbildad personlig tränare. Utger mig inte för att vara det heller. Det jag vill åstadkomma är fler och bättre strategier på unga människors listor över hur de ska tackla och hantera svårigheter i livet. Och att ta ut sig fysiskt bland vikterna är ett bra alternativ, vilket jag redan fått bekräftat flera gånger hittills.
 
 

Pics!!!

Har förevigat mig ihop med min grymma monoskida. Vid två tillfällen, ett inomhus och ett utomhus. Ena dagen kånkade jag med mig skidan till gymmet. Louise fotade mig och vi körde ett roligt och svettigt rygg/bicepspass ihop.. Några bilder kommer här..
 
 
 
Min underbara carvingskida från Duret
 
Igår kom Johanna hem till mig, en ung skitduktig fotograf och makeupartist som jag varmt kan rekommendera om ni vill bli fotade. Kika in på hennes blogg och hemsida HÄR!!!!
 
Vi knallade upp i min skog två steg bakom huset och tog riktigt coola bilder, både med monoskidan och utan. Solig dag och snö kvar. Det var j-kligt kallt kan jag säga. Så fort jag får dem får ni se hur det blev. Kommer bli mycket nöjd.
 
Om jag skyndar mig nu hinner jag ett axelpass med inslag av dips.. So long!

RSS 2.0